Självmordsblond

Alla artister eller band som man lyssnar på har man förmodligen en egen personlig relation till, och man har sina egna upplevelser baserat på låtar/texter/musiken de har gjort.

Natta de mina var Kristian Anttilas första skiva som släpptes 2003, och det spåret som ruskade om min värld just då var Självmordsblond, som jag fortfarande har starka band till.

Igår lirade nämde Anttila på Aveny här i Sundsvall. Fantastisk spelning, där han radade upp hits som Smutser, Västra Frölunda, Sockerläpp, Vill ha dig, Ingenting och Självmordsblond.

Jag blev helt frälst i spelningen, det var första gången jag såg honom spela, det enda jag kan ha lite problem med var själva inramningen på stället. Kanske beror det på att jag är Stadshus-skadad, så att jag anser att ifall det är en liten pop-/rockartist som spelar så kanske man inte ska köra 90-talsmedley med det dåliga ifrån det årtiondet. Men men. Det kanske bara är jag.

Jätteroligt att det tar fler intiativ runtom i Sundsvall med live-artister och så. Men jag vet inte. Det blir fel för alla inblandade:

1) Publiken som verkligen vill se artisten som får halvkass (okej, helkass) musik innan/efteråt.

2) Besökarna som faktiskt inte bryr sig om artisten, utan blir irriterade över att någon ska spela någonting som de inte alls känner igen, så de försvinner ifrån dansgolvet.

3) Artisten som spelar för ett 30-tal människor varav hälften är så fulla så de bara är där för att de inte kan flytta på sig.

Asbra spelning, och jag hoppas att vi någon gång i framtiden får se Kristian Anttila spela på Stadshuset.