Den där visan om och om igen

Jag brukar vilja hålla mig ifrån att kritisera artister och deras verk, men det här ska tolkas som konstruktiv kritik och sanningen är att jag faktiskt gillar artistens tidigare verk.

Den här Lars Winnerbäck, a.k.a Guden enligt vissa. Jag vet att han inte hör hemma på en indie-klubb, men under mina tidigare dagar som pop-offer så gick han inte att undvika. Tyvärr har jag blivit grymt besviken på honom under de senare plattorna, nytänkande verkar inte vara Winnerbäcks starka sida.

Lyssnar på nya skivan, Daugava, och det enda jag hör är samma gamla trötta låtuppbyggnad som funnits hos Winnerbäck sen han tog sina första ackord på gitarren. Tyvärr får han till och med ett sånt energiknippe som Miss Li att låta tråkig i låten Om du lämnade mig nu.

Enligt mig var han på topp med albumet Söndermarken, och skulle gärna fått sluta på topp med singeln Elegi.

Nu verkar han sukta åt Tomas Ledin; han spottar ut skivor efter skivor som låter likadant och sommarturné efter sommarturné.

Personligen hoppas jag att Winnerbäck skärper sig eller lägger av innan hans forna glans har mattats av fullkomligt med dåliga låtar som inte ger någon mening, inte till mitt liv i alla fall.